Att lämna sin hund ensam hemma är en del av vardagen. Vissa hundar klarar det bra, medan andra upplever stark stress – separationsångest. Här går vi igenom hur du känner igen, förebygger och hanterar detta.

Vad är separationsångest?

Separationsångest är mer än bara lite gnäll. Det är en påtaglig stressreaktion som kan visa sig på många sätt, från ihållande skallande till destruktivt beteende och fysiska symptom. Problemet har blivit vanligare, särskilt efter pandemin då många hundar vande sig vid att ha sina ägare hemma. Detta bekräftas av att allt fler söker information om hur man kan hjälpa sin hund, till exempel genom utbildningar för veterinärer, som de som hålls av Kirvet.

Varför uppstår separationsångest?

Flera faktorer kan samverka. Hundar är flockdjur med stark social bindning till oss. Att bli lämnad ensam går emot deras nedärvda behov. Vissa hundar är mer sårbara, exempelvis de som bytt hem, förlorat en familjemedlem eller inte fått ensamhetsträning som valpar. Även äldre hundar kan drabbas. Traumatiska upplevelser vid ensamhet, bristande trygghet eller genetisk predisposition kan spela in. Vissa raser kan vara mer benägna att utveckla detta, som det nämns om franska bulldoggar.

Tecken på separationsångest

Att tidigt identifiera tecken är viktigt. Här är några vanliga symptom:

Beteendeförändringar

En hund med separationsångest kan visa ett eller flera av följande: Överdrivet skallande, ylande eller gnällande när den är ensam. Destruktivt beteende är vanligt, som att tugga på möbler eller krafsa på dörrar. Vissa försöker ta sig ut, vilket kan leda till skador. Hunden kan bli rastlös och vanka fram och tillbaka. Dessa beteenden kan vara svåra att observera utan en kamera, men om du ser din hund göra detta kan det vara ett tecken på stress.

Fysiska tecken

Stressen kan visa sig fysiskt. Hunden kan dregla eller flämta mer än vanligt. Överdrivet slickande, särskilt på tassarna, kan vara ett tecken. Vissa hundar kan kissa eller bajsa inomhus, trots att de är rumsrena. Detta är tecken på stress, inte olydnad. Skillnaden kan vara att stressrelaterade olyckor oftast sker endast när hunden är ensam, medan olydnad kan ske även i din närvaro.

Redan innan du går

Ofta börjar tecknen redan innan du går, eftersom hunden känner igen dina rutiner. En hund med separationsångest visar dessa beteenden nästan varje gång. Det är viktigt att förstå att detta påverkar hundens välmående negativt.

Förebyggande – grunden för trygghet

Att förebygga är det bästa. Detta gäller valpar, unghundar och vuxna hundar som byter hem eller upplever stora förändringar.

Ensamhetsträning steg för steg

Börja träna valpen att vara ensam korta stunder tidigt. Öka gradvis tiden. Målet är att hunden ska lära sig att ensamhet inte är farligt, och att du alltid kommer tillbaka. Hundskolan beskriver tydligt hur man kan träna detta.

Trygg plats och positiv förstärkning

Skapa en mysig och trygg plats. Det kan vara en bädd eller ett avgränsat område. Lägg dit en filt som luktar som dig. Erbjud alltid något positivt, som en aktiveringsleksak med godis, endast när hunden ska vara ensam. Detta kallas motbetingning – att koppla ihop något potentiellt negativt (ensamhet) med något positivt (godis). Ta bort leksaken när du kommer hem.

Stimulans och rutiner

Se till att hunden får motion och mental stimulans varje dag. En trött och nöjd hund är ofta lugnare. Ha regelbundna tider för mat, promenader och lek. Detta skapar trygghet.

Hantera separationsångest – steg för steg

Om din hund redan visar tecken, skapa trygghet och vänj den gradvis vid ensamhet, precis som vid förebyggande träning.

Lugna avsked, lugna hemkomster

Gör ingen stor sak av att gå eller komma hem. Håll det lugnt. Om hunden reagerar på dina “avgångssignaler” (t.ex. ytterkläder, nycklar, skor, väska), träna på att göra dessa saker utan att gå. Upprepa tills hunden reagerar mindre.

Desensibilisering och motbetingning i praktiken

Om hunden reagerar på specifika ljud/handlingar, exponera den för dessa utan att lämna hemmet. Vänj hunden i en trygg miljö. Kombinera detta med motbetingning – ge något extra gott precis när du t.ex. tar i nycklarna.

Veterinärbesök – uteslut andra orsaker

Börja alltid med att utesluta medicinska problem. Beteendet kan ha andra orsaker. Kontakta veterinären för undersökning.

Vad du INTE ska göra

Bestraffa aldrig en hund som visar tecken på separationsångest. Det är ett resultat av stress, inte olydnad. Bestraffning förvärrar problemet och kan skapa rädsla för din hemkomst.

Sök professionell hjälp vid behov

Vid uttalad separationsångest, tveka inte att söka hjälp om ångesten är påtaglig, om hunden skadar sig själv eller om hemmet förstörs.

Hundbeteendevetare – din expert

Certifierade hundbeteendevetare är experter på hundars beteende. De kan hjälpa dig att förstå orsakerna och utforma en individuell träningsplan, ofta baserad på desensibilisering och motbetingning. De ger också råd om hemmiljön.

Veterinärens roll – medicinskt stöd

Veterinären är en bra första kontakt. Förutom att utesluta sjukdomar kan veterinären, vid behov, skriva ut ångestdämpande medicin som komplement. Det finns olika typer av läkemedel, både lång- och korttidsverkande. Valet görs individuellt. Medicinering är sällan en ensam lösning, utan används för att underlätta beteendeträningen. Noggrann uppföljning är viktig.

Långsiktigt arbete och tålamod

Att hantera separationsångest kräver tid och tålamod. Det är en process som kan ta veckor eller till och med månader. Var konsekvent i din träning och ge inte upp. Det är också viktigt, som Camilla Stefansdotter beskriver, att fortsätta ensamhetsträna även när hunden klarar av att vara ensam.

Du är inte ensam. Många kämpar med detta. Sök kunskap, professionell vägledning och stöd. Det finns forum online och grupper där du kan dela erfarenheter med andra hundägare. Att veta att man inte är ensam kan göra stor skillnad. Tillsammans kan vi ge våra hundar ett tryggt och harmoniskt liv.